Frilansjournalisten Hans Öhrn talade på ett opinionsmöte 4 juli mot USA:S imperialism.
För snart hundra år sedan upplevde stora delar av Europa en varm, het och skenbart lugn sommar. Politisk och militärt kokade emellertid kontinenten. Urladdningen kom i augusti 1914, när första världskriget bröt ut. Det var imperialismen som förlade sin frontlinje till Europa och kampen mellan dåtidens imperiemakter skulle komma att ödelägga stora delar av kontinenten.
lördag 6 juli 2013
måndag 1 juli 2013
Värna välfärden! Forts. sjukvårdsdebatt
Värna välfärden! – bekämpa det nyliberala systemskiftet i sjukvården
"Fler sängar och mer tid med doktorn är alltför allmänt" skriver Stefan Lindgren apropå Läkaruppropet och den svenska sjukvårdskrisen.
Är det inte högst konkreta krav? Här en mer allmän analys:
Vårdresurserna började minska samtidigt med det nyliberala systemskiftet och EU-anpassningen. I EU är det lag på att den offentliga sektorn ska minska och marknadens roll i välfärdssektorn öka. Så har också skett. Sverige har till exempel varit bäst i OECD på att minska antalet vårdplatser på sjukhusen.
I Läkartidningen 8/2013 skrev Marie Wedin, Läkarförbundets ordförande:
"Neddragningar och så kallade effektiviseringar har urholkat den svenska sjukvården. Idag råder en ihållande brist på resurser och bemannade vårdplatser på alla våra 60 skutsjukhus. Socialstyrelsen har visat att överbeläggningar på våra sjukhus utgör ett ständigt hot mot patienternas säkerhet."
Patienter som på grund av platsbrist ligger på fel klinik med hänsyn till diagnos, så kallade satellitpatienter, och överbeläggningar är orsak till tusentals vårdskador och även dödsfall. Personal sliter ut sig för att trots resursbristen leverera en god vård.
Sjukvårdskrisen är medveten politik för att skapa betingelser att på sikt bryta upp det enhetliga sjukvårdssystemet och ersätta det med diversifierade driftsformer som ger patienten så kallad "valfrihet" och ökad ojämlikhet till gagn för marknaden, bland annat försäkringsbolagen. De samhällsekonomiska resurserna att lindra resurskrisen finns till övermått om bara den politiska viljan funnes.
Tanken bakom denna planlagda kris är dels att det för personalen som går på knäna kan bli ett lockbete att bli erbjudna andra driftsformer som kan ge hopp om något annat än den nuvarande frustrerade arbetssituationen. Vidare att allmänhetens grundmurade förtroende för den allmänna sjukvården ska erodera i takt med att kaoset brer ut sig.
Det är glädjande att nu protesterna till värn för den solidariska välfärden ökar. Några exempel:
Förra hösten samlade sjukvårdsanställda i Lund och Malmö in 5000 namn mot nedskärningarna som orsakat akut platsbrist på Skånes Universitetssjukhus.
I januari demonstrerade 700 Landskronabor mot nedläggningar på sjukhuset och 32 barnsjuksköterskor i Lund sa upp sig i protest.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala har hundratals anställda demonstrerat i vår mot nedskärningarna och protestlistor överlämnats mot den ohanterliga arbetssituation som resursbristen orsakat.
Protester har ägt rum på Östra Sjukhuset i Göteborg mot underbemanning och platsbrist.
Läkaruppropet kan ses som en del i denna spontana proteströrelse, skrivet ur ett läkarperspektiv.
Maciej Zaremba har publicerat en reportageserie i Dagens Nyheter med rubriken "Patienten och prislappen" där han beskriver de för vården förödande konsekvenserna av ett systemskifte där allt ska prissättas.
Proletären har under våren publicerat en artikelserie av Lars Rothelius om kapitalismen och sjukvårdskrisen som kan läsas på nätet http://www.proletaren.se/search/node/sjukv%C3%A5rd . (Ur den har jag hämtat uppgifter om protesterna ovan.)
Viktigt är att protesterna blir till en medveten rörelse för att värna den solidariska välfärden i sjukvården mot den nyliberala anstormningen och systemskiftet. Det första vi måste göra för att bidra till det är att erkänna det berättigade i de krav som uttrycks i protesterna.
Ulf Bjerén
"Fler sängar och mer tid med doktorn är alltför allmänt" skriver Stefan Lindgren apropå Läkaruppropet och den svenska sjukvårdskrisen.
Är det inte högst konkreta krav? Här en mer allmän analys:
Vårdresurserna började minska samtidigt med det nyliberala systemskiftet och EU-anpassningen. I EU är det lag på att den offentliga sektorn ska minska och marknadens roll i välfärdssektorn öka. Så har också skett. Sverige har till exempel varit bäst i OECD på att minska antalet vårdplatser på sjukhusen.
I Läkartidningen 8/2013 skrev Marie Wedin, Läkarförbundets ordförande:
"Neddragningar och så kallade effektiviseringar har urholkat den svenska sjukvården. Idag råder en ihållande brist på resurser och bemannade vårdplatser på alla våra 60 skutsjukhus. Socialstyrelsen har visat att överbeläggningar på våra sjukhus utgör ett ständigt hot mot patienternas säkerhet."
Patienter som på grund av platsbrist ligger på fel klinik med hänsyn till diagnos, så kallade satellitpatienter, och överbeläggningar är orsak till tusentals vårdskador och även dödsfall. Personal sliter ut sig för att trots resursbristen leverera en god vård.
Sjukvårdskrisen är medveten politik för att skapa betingelser att på sikt bryta upp det enhetliga sjukvårdssystemet och ersätta det med diversifierade driftsformer som ger patienten så kallad "valfrihet" och ökad ojämlikhet till gagn för marknaden, bland annat försäkringsbolagen. De samhällsekonomiska resurserna att lindra resurskrisen finns till övermått om bara den politiska viljan funnes.
Tanken bakom denna planlagda kris är dels att det för personalen som går på knäna kan bli ett lockbete att bli erbjudna andra driftsformer som kan ge hopp om något annat än den nuvarande frustrerade arbetssituationen. Vidare att allmänhetens grundmurade förtroende för den allmänna sjukvården ska erodera i takt med att kaoset brer ut sig.
Det är glädjande att nu protesterna till värn för den solidariska välfärden ökar. Några exempel:
Förra hösten samlade sjukvårdsanställda i Lund och Malmö in 5000 namn mot nedskärningarna som orsakat akut platsbrist på Skånes Universitetssjukhus.
I januari demonstrerade 700 Landskronabor mot nedläggningar på sjukhuset och 32 barnsjuksköterskor i Lund sa upp sig i protest.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala har hundratals anställda demonstrerat i vår mot nedskärningarna och protestlistor överlämnats mot den ohanterliga arbetssituation som resursbristen orsakat.
Protester har ägt rum på Östra Sjukhuset i Göteborg mot underbemanning och platsbrist.
Läkaruppropet kan ses som en del i denna spontana proteströrelse, skrivet ur ett läkarperspektiv.
Maciej Zaremba har publicerat en reportageserie i Dagens Nyheter med rubriken "Patienten och prislappen" där han beskriver de för vården förödande konsekvenserna av ett systemskifte där allt ska prissättas.
Proletären har under våren publicerat en artikelserie av Lars Rothelius om kapitalismen och sjukvårdskrisen som kan läsas på nätet http://www.proletaren.se/search/node/sjukv%C3%A5rd . (Ur den har jag hämtat uppgifter om protesterna ovan.)
Viktigt är att protesterna blir till en medveten rörelse för att värna den solidariska välfärden i sjukvården mot den nyliberala anstormningen och systemskiftet. Det första vi måste göra för att bidra till det är att erkänna det berättigade i de krav som uttrycks i protesterna.
Ulf Bjerén
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)